Den "integrerades" dilemma
Blev en del resande i veckan. Kan meddela att stationen i Kil är ett klart överreklamerat ställe att spendera en timme i väntan på tågbyte. Det är egentligen bara Falköping som är tristare.
Det som är bra med att åka tåg är att man får lite tid att fundera. Den här gången blev det en liten funderingsrunda om varför man ibland inte förstår varandra. Jag har funderat en hel del på det under de år som jag arbetat med skolutveckling. Efter ett tag blir men rätt hemsk och börjar placera in folk man möter i fack för att sedan kommunicera med dem på ett sätt som har funkat på andra personer som man placerat i samma fack. Min strategi funkar för det mesta, men den får mig också att fundera på på vilka sätt vi tänker olika.
En av de mest gångbara kategoriseringen är lärstilarnas uppdelning av de som är analytiska och de som är globala när de processar information. De analytiska vill ha informationen steg-för-steg och veta alla detaljer om ett steg innan man går in på nästa steg. De globala vill ha helheten först. Först när de sett "the big picture" kan de motiveras att börja gräva i detaljerna. Att dessa två ibland får svårt att kommunicera är inte så svårt att förstå.
Mitt problem är att jag när jag gör lärstilsinventorier hamnar mittemellan och benämns som "integrated". Jag är varken eller. På sätt och visa är det en tillgång. Jag kan förstå både analytiska och globala tänkare. Probemet är att de märker att jag tänker annorlunda än dem. Och eftersom jag alltid försöker balansera andra i en grupp, upplever analytikerna mig som global och de globala mig som analytiker. Rita Dunn, som själv är oerhört analytisk, brukar ibland beskriva mig som urtypen för någon som är global. På min arbetsplats finns en och annan visionör tänkare som inte skulle hålla med om det utan blir frustrerad när jag undrar hur de fantatstiska planerna ska sättas i verket.
Det är lite som när jag började som lärare och hade två olika arbetsplatser. En friskola med en stor grupp ungmoderater (se tidigare inlägg) och en arbetsmarknadsutbildning med personer som skulle få en skjuts in på arbetsmarknaden. I det sammanhanget försökte jag balansera gruppernas åsikter när vi pratade ekonomi, vilket fick till följd att de studerande på arbetsmarknadsutbildningen upplevde mig som mörkblå, medan eleverna på friskolan trodde att jag i bästa fall var sosse och i värsta fall kommunist.
Resultatet av att vara "integrerad" är att det finns potential för att bli oense med så gott som allt. Men vem har sagt att det ska vara lätt? Livet är komplicerat, spännande och underbart! Allt intergrerat, på samma gång! :-)
Det som är bra med att åka tåg är att man får lite tid att fundera. Den här gången blev det en liten funderingsrunda om varför man ibland inte förstår varandra. Jag har funderat en hel del på det under de år som jag arbetat med skolutveckling. Efter ett tag blir men rätt hemsk och börjar placera in folk man möter i fack för att sedan kommunicera med dem på ett sätt som har funkat på andra personer som man placerat i samma fack. Min strategi funkar för det mesta, men den får mig också att fundera på på vilka sätt vi tänker olika.
En av de mest gångbara kategoriseringen är lärstilarnas uppdelning av de som är analytiska och de som är globala när de processar information. De analytiska vill ha informationen steg-för-steg och veta alla detaljer om ett steg innan man går in på nästa steg. De globala vill ha helheten först. Först när de sett "the big picture" kan de motiveras att börja gräva i detaljerna. Att dessa två ibland får svårt att kommunicera är inte så svårt att förstå.
Mitt problem är att jag när jag gör lärstilsinventorier hamnar mittemellan och benämns som "integrated". Jag är varken eller. På sätt och visa är det en tillgång. Jag kan förstå både analytiska och globala tänkare. Probemet är att de märker att jag tänker annorlunda än dem. Och eftersom jag alltid försöker balansera andra i en grupp, upplever analytikerna mig som global och de globala mig som analytiker. Rita Dunn, som själv är oerhört analytisk, brukar ibland beskriva mig som urtypen för någon som är global. På min arbetsplats finns en och annan visionör tänkare som inte skulle hålla med om det utan blir frustrerad när jag undrar hur de fantatstiska planerna ska sättas i verket.
Det är lite som när jag började som lärare och hade två olika arbetsplatser. En friskola med en stor grupp ungmoderater (se tidigare inlägg) och en arbetsmarknadsutbildning med personer som skulle få en skjuts in på arbetsmarknaden. I det sammanhanget försökte jag balansera gruppernas åsikter när vi pratade ekonomi, vilket fick till följd att de studerande på arbetsmarknadsutbildningen upplevde mig som mörkblå, medan eleverna på friskolan trodde att jag i bästa fall var sosse och i värsta fall kommunist.
Resultatet av att vara "integrerad" är att det finns potential för att bli oense med så gott som allt. Men vem har sagt att det ska vara lätt? Livet är komplicerat, spännande och underbart! Allt intergrerat, på samma gång! :-)
Kommentarer
Trackback
