Intressant seminarium om lärande organisationer hos Civileknomerna
Igår var jag på Civilekonomernas seminarium om "Lärande organisationer - viktigt för företagens tillväxt och för de anställda". Hans-Olof Hagén från SCB inledde med en intressant presentation av en undersökning där man bland annat studerat numerisk flexibilitet, decentralisering, individuellt och strukturellt, innovationsförmåga, jämställdhet, och IKT-användning i företag. Dessa faktorer visar sig påverka de studerade företagens prestation och den övergripande slutsatsen blir som titeln indikerar att "Learning Organizations Matter".
Presentationen följdes av en intressant paneldebatt där Håkan Petersson, Capgemini, inledde med att berätta om sin bransch där "humankapitalet går hem varje dag". Han pratade också om vikten av ett enkelt uppföljningssystem. "För oss handlar det om att leva som vi lär, leverera det vi lovar och se till att tjäna pengar på det. Det vi följer upp är kundnöjdhet, snittpris och resursutnyttjande." Vidare betonade Håkan vikten av att alla ekonomutbildningar har ett väsentligt IT-inslag.
Marie Hallander Larsson, personaldirektör på Swedbank, berättade att hon ibland hittar lämplig kompetens i yrkesgrupper som man kanske inte väntar sig. När hon analyserat den kompetens som behövs inom bankens rådgivningsverksamhet, kom hon fram till sjuksköterskor skulle kunna bidra med en spännande mix av kompetenser. Hon citerade sig själv från en artikel i SvD: ”De har hög utbildning, är vana att göra kvalificerade riskbedömningar, har stor intresse av människor och är bra på att kommunicera.”
I panelen fanns också representanter för högskolevärlden, samt Utbildnings- och Arbetsmarknadsutskotten. Man kunde ana skiljelinjer mellan näringsliv, utbildningsväsende och det politiska etablissemanget, men också mellan politikens olika grenar. Annika Qarlsson, centerpartistisk ledamot i Arbetsmarknadsutskottet, menade att förändringar i utbildningssystem ofta går sakta och att ett projektinriktat arbetssätt "inte är utbildningssystemets" starkaste sida. Professor Sten Jönsson menade att resurserna är otillräckliga och att man därför inte kan leverera den utbildning man skulle vilja. Yvonne Andersson, kristdemokratisk ledamot i Utbildningsutskottet, betonade att utbildningarna måste vara autonoma.
Jag är medveten om att jag har mitt "samverkansfilter" påkopplat när jag hör denna typ av diskussioner, men kan inte komma ifrån att det finns många vinster med att göra "gemensam sak" när det gäller kompetensförsörjningsfrågan. Det som har förvånat mig många gånger är att man inte ser en större samverkan i det politiska livet och mellan de olika departementen. I mina ögon vore det naturligt att det fanns en djup samverkan kring kompetensfrågan mellan Närings- Arbetsmarknads- och Utbildningsdepartementen. Utbildnings- och näringsdepartementet kom ju visserligen till skott med en Strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet, men som jag ser det är den alldeles för ytlig och bidrar i bästa fall med budskapet "ja, vi tycker att det här är viktigt".
Men det finns visst hopp för framtiden! När de båda utskottsledamöterna var tvungna att lämna seminariet i förtid för att ta sig till sina respektive utskottsmöten lyckades samverka sig fram till att dela taxi. Vem vet vad de lyckades enas om under taxiresan... :-)
