En välförtjänt middag!

I tisdags hade vi en dag för lärare som utbildar Diplomerade Gymnasieekonomer. Många av lärarna är sådana som jag känner sedan länge och det är alltid roligt att träffas för att höra hur det går för dem. Ibland blir man glad lite extra glad över det man får höra!
En av de lärare som jag har samarbetat med i drygt tio år berättade att han ofta får positiv feedback från före detta elever som hör av sig och vill tacka för att de fått en bra utbildning. Nyligen hörde två före detta elever av sig och vill träffas för att uppdatera honom om hur det går för dem. De kom överens om att träffas på en restaurang och hade en trevlig kväll. När det var dags att begära in notan och läraren tog upp plänboken för att betala sin del av notan sa de före detta eleverna:
"Nej, det här ska vi betala. Vi bjöd dig hit för att vi ville tacka för att vi fick en så bra utbildning!"
Jag kan bara konstatera att det var en mycket välförtjänt middag. Grattis!! :-)

Gärna sparken, men först en rejäl medalj!

Efter att jag slutfört min värnplikt valde jag att fortsätta på Signaltruppernas Officershögskola och bli reservofficer. Utbildningen var uppdelad på två somrar med en treveckors trupptjänstgöring under året mellan de båda kurserna. Utbildningen avslutades i augusti 1989 och jag befordrades till löjtnant. Jag fick en krigsplacering, tjänstevapen och ett ekiperingsbidrag på 3-4000 kr som jag förväntades använda till att införskaffa en permissionsuniform. Eftersom jag inte räknade med att det skulle bli aktuellt att använda en sådan uniform under överskådlig tid, användes pengarna istället till att införskaffa en stereo till min första lägenhet.
Detta visade sig vara en klok prioritering eftersom jag sedan dess inte haft anledning att ikläda mig vare sig permissionsuniform eller den fältuniform som jag kvitterat ut. Genom åren har min insats begränsats i att vid ett antal tillfällen ta emot en premie på 15 000 kr för att vara anställd som reservofficer.
För något år sedan ville försvarsmakten skriva nya avtal med sina reservofficerare. I det nya avtalet ingick att man skulle ställa sig till förfogande för internationella insatser. Visserligen kändes inte risken för att det skulle bli aktuellt att kalla in en överviktig löjtnant som varit overksam under två decennier särskilt stor, men jag valde ändå att ha kvar mitt gamla avtal.
I våras informerades jag om att man avsåg att skriva om alla avtal och jag fick den nya varianten med möjlighet till utlandstjänst tillskickat mig. Eftersom jag inte ville skriva på detta struntade jag i det nya avtalet. Resultatet blev att jag fick sparken, men blev inbjuden till en avtackningscermoni för att ta emot ett diplom och en medalj. Eftersom jag inte hade möjlighet att delta, skickades diplom och medlaj med posten. Lite komiskt blev det när jag kunde läsa att jag tilldelats Försvarsmaktens reservofficersmedalj i guld för värdefulla insatser under min anställning "för Rikets försvar".
Det är skönt att känna att mina insatser varit värdefulla och uppskattade. Om Försvarsmakten någon gång i framtiden känner att de behöver någon som inte gör något att dela ut pengar till, så ska jag gladeligen återinträda i tjänst. :-)


Kan det vara så att det funkar?

Jag skickade ju mitt positiva meddelande till SJ igår efter att de gjort mig till en nöjd passagerare. Tanken var att ge dem positiv feedback så att de vet vad de ska göra mer av. Resultaten lät inte vänta på sig! Idag skriker SJs hemsida ut:

Man erbjuder sig att förlänga mitt årskort med en månad eller köpa tillbaka det om jag inte längre vill resa med SJ. Lite sent och lite lite kan någon säkert tycka, men "sent ska syndaren vakna" och med tanke på hur många det är som omfattas måste jag ändå säga att jag tyckar att det är en ganska kraftfull åtgärd. Dessutom var jag nästan i tid till Skövde i morse och trots att det har varit ett "omfattande signalfel" är vi bara tio minuter försenade på vägen tillbaka. Snyggt jobbat!

Det är nästa så att man börjar tro på att det här med positiv förstärkning fungerar. Jag skcikar ett nytt meddelande till SJs kundtjänst och VD, när jag är framme i Stockholm. Brevid mig är det en kille som ber ombordpersonalen om en huvudvärkstablett. De har ingen så jag sticker till honom två Alvedon i hopp om att han ska bli av med huvudvärken och jag ska kunna samla lite god karma. Som SJ-resenär vet man aldrig när man kan behöva den.

Lite positiv förstärkning till SJ

Om en stor nackdel med att köra bil är att det känns som bortkastad tid, är en fördel att man får tillfälle att lyssna lite på radio. När jag satt och körde fram och tillbaka till Örebro igår fick jag möjlighet att lyssna och hörde bland annat en intervju med Claudia Galli. Verkar vara en tjej med många järn i elden. Utöver ett flitigt bloggande har hon bland annat varit verksam som hundpsykolog. Istället för att bestraffa hundar när de gör fel, arbetar hon med positiv förstärkning av hundarnas önskade beteenden så att de ska vilja göra rätt.

Idag har jag sett en annan sida av SJ. Tåget var försenat 30 minuter till Skövde, så jag kommer med ett senare tåg till Falköping och missade min förbindelse till Tranemo. Utan att jag behövde tjafsa hade tågvärden bokat en taxi som väntade på att få ta mig från Falköping till Tranemo. Det jag gillade extra mycket var att jag inte behövde vara "på" för att de skulle se till att ordna detta. Många gånger känner jag att det är de som skriker mest som får som de vill. Jag har inga problem med att ta till brösttoner i fall det är vad som krävs, men det blir ju så mycket trevligare om de sker per automatik.

Det här är något som skulle behöva hända oftare, men i dagarna får ju SJ, mest en massa skäll. Eftersom all denna negativa energi inte har lett till någon förbättring, så bestämde jag mig för att testa Claudia Gallis metod med positiv förstärkning. Från ord till handling. Jag har nu skrivit tackbrev till SJs kundtjänst och VD. Det kostade dem 1684 kr, men denna förmiddag är jag en nöjd SJ-resenär. 

Återstår att se om denna nya strategi från min sidan resulterar i att de lyckas med att ta mig hem i eftermiddag samt tur och retur till Skövde i morgon. :-)


"Om jag bara hade tid…"

Jag tycker att jag ofta hittar saker som jag skulle göra ”om jag bara hade tid”. Ibland stöter jag på böcker eller artiklar som jag önskar att jag kunde ägna en längre stund. Ibland ser jag att en viss tidskrift oftare har intressanta artiklar än andra. Sanningen är väl att alla har 24 timmar per dygn sju dagar i veckan och att det är upp till en själv hur man väljer att använda tiden. Jag har därför valt ut några favorittidskrifterer som jag lovat mig själv att börja läsa regelbundet.


Tidskriften Företagsminnen
ges ut av Centrum för Näringslivshistoria, en fantastisk organisation med ett gigantiskt arkiv i Bromma. Företagsminnen innehåller bilder och historier från en svunnen tid. Ofta känner man igen föremål. Man slås av hur länge sedan det var och hur mycket som har förändrats. Fyra nummer om året tycker jag att jag borde hinna med. Medlemsskap och prenumeration på gång.


Jag har aldrig varit medlem i Lärarförbundet eftersom det som gymnasielärare kändes naturligt att vara med i Lärarnas Riksförbund. I mitt nuvarande arbete har jag dock allt oftare kommit i kontakt med kloka tankar presenterade i Lärarförbundets tidskrift Pedagogiska Magasinet. Här presenteras forskning och pedagogiska rön på ett tydligt och enkelt sätt, men med ett djup som blir en välkommen motpol till den Björklundska infantiliseringen av den svenska utbildningsdebatten. Får de fyra intressanta numren som kommer ut per år av min mor som är medlem, så det är bara att ta sig tid.



Skriverier om kultur och underhållning har en tendens att bli antingen på en ytlig kvällstidningsnivå eller på en djup pseudointellektuell nivå som få förstår sig på eller uppskattar.  Sedan mars 2008 finns magasinet Filter, fullt med reportage, intervjuer och bilder som beskriver det som är på gång bland böcker, skivor, filmer och mycket annat. Väl värt en prenumeration på de sex nummer som kommer ut per år.


Så, då vet i alla fall jag vad jag kan göra av min lediga tid. ;-)


RSS 2.0