Mats funderingar...

Så var julen förbi och jag sitter på kontoret igen för att förbereda morgondagens möten. För en gångs skull känns det som attdet blev en rätt lagom blandning av det mesta.

- Inte för mycket julmat. En lätt överdos på julafton följdes av några dagar med smärre återställare. (Av julmat altså. :-))
- En dos med livemusik. Vi gjorde en spelning för 700 upprymda Strängnäsbor på juldagen. Till skillnad från förra året då det var ett mindre sjöslag på scenen och några överförfriskade herrar, som hade med egen vodka, tyckte att de såg mycket bättre ut om de fick vara på scenen och dansa. I år var det några och mindre förfriskade tjejer som försökte äntra scenen. (Några av dem bad om lov innan de försynt ställde sig på scenkanten för att inte vara i vägen.) Ett mycket trevligare problem...
- Lite social balans i form av att träffa vänner som jag har svårt att synka kalendern med under terminerna.
- Tack vare en bra disposition mellan vanliga helgdagar och extra röda dagar fick jag också möjlighet att sova ut ordentligt.

På det hela taget helt lysande.

Men nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Sitter och påtar med en introduktionsutbildning till morgondagens möte. Får jag några sådana här dagar då jag kan vara kreativ istället för att släcka oväntade småbränder kan det finnas hopp för ett bra 2009!

Önskar alla ett gott slut på 2008 först!

Så sitter man då pa väg hem från sista arbetsdagen innan jul.

Jag passade på att skicka ut mina julhälsningar via e-post idag. Det är spännande att se vilka som utnyttjat klämdagarna och som man därför får automatiska svar från.

"I am on holiday 20.12.08-4.1.09 (both days included)."
"Tack för ditt brev! Jag är ledig och är tillbaka måndagen den 29 december."
"Jag är jul och nyårs ledig och är på plats nästa år igen."
osv. (Ni har sett dem.)

Någon av mina ryska kollegor påpekar att de börjar fest senare än vi, men håller på att festa längre.

Den som aldrig förnekar sig när det gäller att arbeta är den amerikanske lärstilsprofessorn Rita Dunn. En halvtimme efter min julhälsning skickats får jag ett brev på en A4-sida med en personlig julhälsning tillbaka. Hon berättar om sin makes 82-årsdag, ber mig hälsa till övriga på vårt lärstilscenter och bjuder hem oss till nästa sommar. Och då är kl 05.30 i New York. Hoppas att det finns så mycket krut kvar i mig när jag snart ska fylla 80 år!


På vägen hem kryllar stan av hugade julklappsspekulanter och man kan fåga sig vart den ekonomiska krisen tog vägen. På tunnelbanan sitter en "white trash dam" och förfasar sig över alla invandrare som vi "svenskar" ska försörja. Hon tycker att det kan man ju faktiskt få säga eftersom det JU är så ALLA tycker. Jag undrar om hon haft ett arbete någon gång och funderar i mitt stilla sinne på om jag vill att mina skattepengar ska gå till att försörja henne eller de som kommer som flyktingar från andra länder. Det är klart att det finns människor som utnytjar systemet och det ska naturligtvis motverkas, men med tanke på att ingen kan vara säker på när de behöver utnyttja system tycker jag nog att man får se gränslöst på den solidaritet man visar. Det är ju ändå jul....

Tåget till Strängnäs är proppfullt och jag får sitta ute vid dörren, men det funkar ju det också. Det är ju ändå jul....

Ni har säkert sett den här, men jag skriver in länken i alla fall.
http://www.brockman.nu/blogg/?p=1342
Det är ju ändå jul....

God Jul!

Tittade en stund på finalen av Dansbandskampen igår. Lite kan man ju som infödd Strängnäsbo glädjas åt en viss utveckling av staden. Svenska Hem Arena, som det numera heter, ligger i samma område som för 25 år sedan inrymde ett av landets största mentalsjukhus. Anläggningen har efter ett par år som tipshall gått via att vara samankomsthall för 3000 jehovas vittnen under sommarhalvåret till att nu en rad lördagar inrymma 4-5000 dansbandsfreaks. Det är ju ingen U2-konsert det handlar om, men med tanke på tidigare steg i utvecklingen får väl det hela betraktas som en utveckling i rätt riktning.

Nåväl, när jag sitter där och tittar kan jag inte låta bli att känna mig gammal. Det talas om att dansbands-Sverige har utvecklats, men jag tycker att det hela känns ganska bekant från när jag själv spelade i dansband 1986-1989. Kommer ihåg när vi spelade 5-6 kvällar i rad kl 22-03 på en krog i Mariehamn. Det var på sommaren och man kom inte levande därifrån om man inte spelade Hep Stars gamla klassiker "Cadillac" årminstone 5-6 gånger per kväll. En kväll på Flamenco i Köping var det ett par som inte hann gå hem innan de kände att de behövde "idka umgänge" och passade på på dansgolvet. En annan kväll fick vi sällskap på scenen av en kvinna som inte ville släppa oss eftersom hennes man hade blivit berusad och sådana kvälla brukade sluta med att hon fick stryk.

Ännu en hektiskt dag. Långt och tungt möte på förmiddagen som avslutades med en trevlig lunch i Kista.

Eftermiddag på kontoret som avslutades med att jag slog en signal för att kola med min bank vad jag har för ränta på lånen. Efter att ha startat som nummer 34 i telefonkön kom jag till slut fram till SEBs bolåneavdelning. Jag lämnade mitt personnummer och sa at jag ville veta vad jag hade för ränta och vad som gick att göra åt den. Jag fick reda på att min ränta skulle sänkas från och med i morgon, men att de kunde ge mig en ännu bättre ränta som gör att jag sparar ytterligare 500 spänn i månaden. Tänk om jag inte hade ringt... Tänker på de som inte är aktiva i sina bankkontakter...

På vägen hem gick jag in och skaffade mig ett nytt mobilabonnemang som ersättning för mitt uppsagda fasta abonemang. Lyckades få 076 - 77 och sedan mitt gamla hemnummer (utan riktnummer). Så nu vet ni som kan det hur ni får tag på mig.

Sedan begav jag mig hemåt med ambitionen att börja utnyttja mitt gymkort. Packade en påse med träningskläder, plockade ut mitt bankkort, körkort och det jag trodde var träningskortet ur plånboken och och begav mig till gymmet. Väl framme försöker jag dra kortet i läsaren vid entén, men det fungerar inte. Efter ett par försök till kan jag konstatera att jag lyckats ta fel kort med mig. Det kan inte bli rätt jämt. (Eller som det heter på ren svenska: Vilken looser man är.)

Snopen får jag göra reträtt till lägenheten och väljer att ta en tupplur i soffan inför kvällens telefonmöte kl 21. Känner mig jätteseg inför mötet, men när vi väl är igång går det bra.

Helt utslagen efter en veckas resande. Lördagen tillbringades sovandes och tittandes på TV i soffan. Jag var helt väck! Antingen börjar jag bli gammal och trött eller också är det en längre tids hårt kör som börjar ta ut sin rätt. Känns lite som att jag nu gett upp det där med att försöka komma upp till ytan och hämta luft och istället simmar unde ytan räknar med att syret räcker ända in till kaklet (juluppehållet).

Söndagen tillbaka till Stockholm. Lite jobb och en trevlig matstund med en klok vän. Ibland behöver man få lite vettig feedback för att funderingarna ska komma i rätt riktning igen. Blir lite som en snorkel som plockar upp luft från ytan och ger ny energi.

Nu står en ny viktig vecka för dörren. Mycket spännande, men nu ska det bli skönt att vara lite ledig snart.

Det är dåliga tider och det går trögt lite överallt.

Hade så smått börjat misströsta, dras med i klagokören och överväga att låsa min ränta. Men så sänker Riksbanken styrräntan och vips är min rörliga ränta 2,5% lägre än när jag i somras köpte min övernattningslägenhet. "Sweet!" som en kollega skulle ha uttryckt det. Det kanske blir en god jul trots allt.


I övrigt rullar allt på! Det blev en bra dag även i Sundsvall och jag sitter just på tåget mot Stockholm där vi kommer att ha den avslutande dagen med flest deltagare. Ska bli kul!

För att följa upp mina något förhastade löften från i tisdags kommer här en statusrapport:

1. Jag ska blogga minst en gång i veckan. Här har jag överlevererat den här veckan.

2. Jag ska utnyttja mitt gymkort minst en gång i veckan. Har inte haft en chans...än.

3. Jag ska äta godis max en gång i veckan. Funkar så här långt. Det blir lördagsgodis den här veckan.

4. Jag ska sluta äta chips och annat snacks. Funkar så här långt.

5. Jag ska se till att köksbänken i min övernattningslägenhet är på plats senast efter trettonhelgen. Har idag beställt gashäll och inbyggnadsugn som kommer att levereras och installeras veckan efter trettonhelgen, så nu MÅSTE jag hålla detta löfte.

So far so good!

Ny dag och samma program som igår, fast dagen till ära i Göteborg.

Patric  från Grant Thornton berättar om hur reformen med slopad revisionsplikt kommer att påverka de traditionella revisionsbyråerna. På hans kontor har redovisningstjänsterna ökat och han tror att de kommer att öka ännu mer i framtiden. Någon frågar sig om det verkligen kan kallas revisionsbyrå när de utföra så många olika tjänster.

Jag drar mig till minnes om hur jag när jag var barn på 70-talet såg "bensingubbarna" som fyllde på bensin och putsade bilarnas vindrutor. Vem hade trott att de som jobbar på bensinmackarna en dag också skulle sköta "korvgubbarnas" jobb och dessutom i många fall vara kvinnor? Många av dagens bensinmackar utgör ju en kombination av snabbköp, bageri, snabbmatsrestaurang och post. Jo just det, man kan tanka bilen också!


Samtidigt har vi sett hur fler och fler tjänstemän, med hjälp av ordbehandlingsprogram, också utför sekreterarens arbete. Tänk vad spännande det vore att se 20-25 år in i framtiden! Vad kommer olika yrken då ha för arbetsuppgifter? Kommer kvarterspoliserna också kunna fungera som turistguider? Kan spärrvakterna i SLs tunnelbana använda sin dötid till att fungera som callcenterpersonal istället för att sitta och lösa korsord? Kommer lärare bli kompetenscoacher som utför ett arbete som är en hybrid mellan det lärare gör idag, det de norska karriärvägledarna gör och det bibliotekarier gör? Vem vet?

En bra dag på det hela taget. Nu bär det av till Sundsvall!

Sitter på en utbildningsdag vi arrangerar i Malmö. Föredragshållaren Fredrik frågar:

- Är det någon som har en blogg här?

Jag räcker förstrött upp handen och inser för sent att jag är ensam i rummet om detta.

- Den måste vi börja läsa, säger Fredrik. Och så är jag fast!

Men, jag har ju inte skrivit på flera månader!!! Vad ska alla tycka när de ser att jag är lat??? Nu får jag ta tag i det här och börja skriva!!! Denna gång utan några höga ambitioner på kvalitet. J

Det här med att offentliggöra sina ambitioner är något som är farligt, men som också kan vara ett sätt att sätta press på sig själv. Jag har ju inte skrivit på jättelänge. Det har faktiskt bara blivit ett inlägg sedan jag nollställde bloggen och hade bestämt mig för att göra mer ambitiösa inlägg en gång varannan vecka. Trodde jag ja...

Det är ju egentligen samma sak med det är att börja träna, gå ner i vikt o s v. Köpte ett gymkort på ett ställe som är öppet dygnet runt för ett par veckor sedan. (Då kan jag inte skylla på att det inte är öppet när jag har möjlighet att träna.) Det ligger 800 meter från min övernattningslägenhet. (Då kan jag inte skylla på att det är långt att gå.) Tror någon att jag kommit dit ännu???

Gjorde ett ganska framgångsrikt försök att gå ner i vikt i våras. Sedan kom sommaren och jag började fuska med lite godis och chips igen. Har jag gått upp eller ner i vikt???

Forum byter gas och jag måste byta ut min gasspis. De var och hämtade den gamla för ett antal veckor sedan. Innan de kan koppla in gasen igen måste jag sätta dit en ny bänkskiva som de kan montera min nya inbyggnadshäll i. Tror någon att jag har kommit mig för att göra det???

Det är bara att konstatera att jag är en svag människa, men det här inlägget är ju i sig bevis på att om man lovar något offentligt, så kommer sannolikheten vara större att man genomför det man sagt. Snart nyår, men varför vänta till nyårsafton med nyårslöftena? Mitt nya liv kan ju börja idag. Så det är väl lika bra att ta tag i allt på en gång! Så gör vi!

Nyårslöften den 2 december 2008:

1. Jag ska blogga minst en gång i veckan.

2. Jag ska utnyttja mitt gymkort minst en gång i veckan.

3. Jag ska äta godis max en gång i veckan.

5. Jag ska sluta äta chips och annat snacks.

4. Jag ska se till att köksbänken i min övernattningslägenhet är på plats senast efter trettonhelgen.

Hur svårt kan det va???

Det kommer de som fortsätter att läsa min blogg få veta.