Mats funderingar...

Jag tycker att jag ofta hittar saker som jag skulle göra ”om jag bara hade tid”. Ibland stöter jag på böcker eller artiklar som jag önskar att jag kunde ägna en längre stund. Ibland ser jag att en viss tidskrift oftare har intressanta artiklar än andra. Sanningen är väl att alla har 24 timmar per dygn sju dagar i veckan och att det är upp till en själv hur man väljer att använda tiden. Jag har därför valt ut några favorittidskrifterer som jag lovat mig själv att börja läsa regelbundet.

Tidskriften Företagsminnen ges ut av Centrum för Näringslivshistoria, en fantastisk organisation med ett gigantiskt arkiv i Bromma. Företagsminnen innehåller bilder och historier från en svunnen tid. Ofta känner man igen föremål. Man slås av hur länge sedan det var och hur mycket som har förändrats. Fyra nummer om året tycker jag att jag borde hinna med. Medlemsskap och prenumeration på gång.

Jag har aldrig varit medlem i Lärarförbundet eftersom det som gymnasielärare kändes naturligt att vara med i Lärarnas Riksförbund. I mitt nuvarande arbete har jag dock allt oftare kommit i kontakt med kloka tankar presenterade i Lärarförbundets tidskrift Pedagogiska Magasinet. Här presenteras forskning och pedagogiska rön på ett tydligt och enkelt sätt, men med ett djup som blir en välkommen motpol till den Björklundska infantiliseringen av den svenska utbildningsdebatten. Får de fyra intressanta numren som kommer ut per år av min mor som är medlem, så det är bara att ta sig tid.

Skriverier om kultur och underhållning har en tendens att bli antingen på en ytlig kvällstidningsnivå eller på en djup pseudointellektuell nivå som få förstår sig på eller uppskattar.  Sedan mars 2008 finns magasinet Filter, fullt med reportage, intervjuer och bilder som beskriver det som är på gång bland böcker, skivor, filmer och mycket annat. Väl värt en prenumeration på de sex nummer som kommer ut per år.

Så, då vet i alla fall jag vad jag kan göra av min lediga tid. ;-)

Det är kaos i tågtrafiken. Jag har reklamerat mellan 6 och 10 resor den senaste månaden på grund av att SJ inte hållit tiderna och jag har missat jobbmöten.

Igår kom det en enkät från SJ och jag tänkte:
"Wow, de börjar hända något! De tar tag i det här och undrar vad jag tycker och vad de kan förbättra i den rådande situationen. Det finns hopp för mänskligheten!" 

Jag går in på enkäten och får frågor om hur jag upplever det är att BOKA BILJETTER via SJs olika bokningssystem!!!??!!

Jag förstår att detta ingår i en längre plan, men har man på SJ verkligen fattat vad som händer ute på stationerna. Jag passerade Centralstationen i Stockholm i söndags. Förmodligen minst ett par tusen personer som inte kom dit de skulle.
Hur många av dem funderade på hur de ska köpa nästa biljett av SJ?

Är det för mycket begärt att de sticker ut huvudet och tittar på omvärlden?

Sitter på ett försenat tåg och läser Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid. Tio år senare." Som vanligt är hon duktig på att sätta fingret på aktuella fenomen när hon reflekterar över hur vi ser på tid.

Jag funderar mest på hur SJ ser på tid. När jag stod i Centralstationens väntahall fick jag reda på att tåget "strax" skulle inkomma till spår 12b. Jag styrde stegen mot nämnda plattform i förhoppning om att det skulle ta ungefär "strax" att ta sig ner för trapporna, under spåren och upp på rätt plattform. Naturligtvis fick jag och alla andra stå och frysa 5-10 minuter innan tåget behagade komma.

Under mina tio år som aktiv tågresenär har jag utan framgång försökt reda ut vad tidsangivelserna i de meddelanden som ropas ut i högtalarsystemet egentligen betyder. De vanligast förekommande är följande:
"...inkommer nu till spår..."
"...inkommer strax till spår..."
"...inkommer snart till spår..."
"...inkommer om några minuter till spår..."

Man skulle kunna förledas att tro att ovanstående skulle vara en rangordning där "nu" betyder nu och "om några minuter" är längre bort i tiden än övriga alternativ. Men enligt min ganska stora erfarenhet finns inget sånt samband. "Strax" kan, som idag, betyda 5-10 minuter och "om några minuter" har jag ibland hört när jag redan tagit plats och sitter på tåget. 

En liten ledtråd till vilken tilltro personalen på SJ själva har till huruvida tåget kommer att uppenbara ges ibland i meddelandets inledning. Att man anger tågets avgångstid är aldrig ett bra tecken. Det innebär i regel att tåget är sent. Om meddelandet innehåller orden "med ordinarie avgångstid" kan man utgå från att tåget är rejält försenat. Om detta upprepas vid flera tillfällen i kombination med att den beräknade avgångstiden flyttas fram 10 minuter i taget, kan man utgå från att tåget kommer att bli inställt och lugnt sätta sig på ett fik med siktet inställt på nästa avgång.

Jag är egentligen inte förvånad eller upprörd över att tåg blir försenade. Det som irriterar mig är att man flyttar fram avgångstiden 5-10 minuter i taget och låter folk stå på perrongen trots att man måste ha insett att förseningen är mycket större.

En annan sak som irriterar är oviljan att ta ansvar för förseningarna. Nyligen ändrades ersättningsreglerna vid reklamationer så att ersättning utfaller endast om man är minst 60 minuter sen. Ersättningen är pinsamt liten. En fjärdedel av vad den var innan förändringen. Ännu pinsammare blir det när SJs kundtjänst i det längsta försöker undvika att betala ut ersättningen. I förra veckan skulle jag åka från Stockholm till Ronneby. När vi kom till Nässjö var X2000-tåget 45 minuter försenat, vilket gjorde att jag missade min anslutning och fick vänta till nästa tåg som gick en timme senare. Min försening till slutdestinationen för den resa som jag köpt av SJ uppgick alltså till drygt 60 minuter. Döm om min förvåning när kundtjänst vägrar betala ut ersättningen med hänsvisning till att de inte kört sträckan Nässjö-Ronneby själva och att deras försening bara var 45 minuter.

Ska bli spännande att se vart jag kommer och när idag.