Gärna sparken, men först en rejäl medalj!
Efter att jag slutfört min värnplikt valde jag att fortsätta på Signaltruppernas Officershögskola och bli reservofficer. Utbildningen var uppdelad på två somrar med en treveckors trupptjänstgöring under året mellan de båda kurserna. Utbildningen avslutades i augusti 1989 och jag befordrades till löjtnant. Jag fick en krigsplacering, tjänstevapen och ett ekiperingsbidrag på 3-4000 kr som jag förväntades använda till att införskaffa en permissionsuniform. Eftersom jag inte räknade med att det skulle bli aktuellt att använda en sådan uniform under överskådlig tid, användes pengarna istället till att införskaffa en stereo till min första lägenhet.
Detta visade sig vara en klok prioritering eftersom jag sedan dess inte haft anledning att ikläda mig vare sig permissionsuniform eller den fältuniform som jag kvitterat ut. Genom åren har min insats begränsats i att vid ett antal tillfällen ta emot en premie på 15 000 kr för att vara anställd som reservofficer.
För något år sedan ville försvarsmakten skriva nya avtal med sina reservofficerare. I det nya avtalet ingick att man skulle ställa sig till förfogande för internationella insatser. Visserligen kändes inte risken för att det skulle bli aktuellt att kalla in en överviktig löjtnant som varit overksam under två decennier särskilt stor, men jag valde ändå att ha kvar mitt gamla avtal.
I våras informerades jag om att man avsåg att skriva om alla avtal och jag fick den nya varianten med möjlighet till utlandstjänst tillskickat mig. Eftersom jag inte ville skriva på detta struntade jag i det nya avtalet. Resultatet blev att jag fick sparken, men blev inbjuden till en avtackningscermoni för att ta emot ett diplom och en medalj. Eftersom jag inte hade möjlighet att delta, skickades diplom och medlaj med posten. Lite komiskt blev det när jag kunde läsa att jag tilldelats Försvarsmaktens reservofficersmedalj i guld för värdefulla insatser under min anställning "för Rikets försvar".
Det är skönt att känna att mina insatser varit värdefulla och uppskattade. Om Försvarsmakten någon gång i framtiden känner att de behöver någon som inte gör något att dela ut pengar till, så ska jag gladeligen återinträda i tjänst. :-)
Kommentarer
Trackback
