Underhållnings-TV!

Tänk. Vad skulle vi göra utan alla fantastiska tävlingsprogram i TV?

Let's Dance är igång med en ny sässong och en ny uppsättning mer eller mindre välförtjänt kända människor. Har själv inte sett programmet, men kunde inte låta bli att läsa om hur någon i juryn i frågasatte hurvuida Kitty "riktigt förstår det här programmet". Själv tror jag att det är Kitty som fattat. Om här vore en riktig danstävling där man kvalificerade sig genom att visa att man faktiskt kan dansa, skulle förmodligen ingen av deltagarna ha kvalificerat sig. Ur det perspektivet är ju Let's Dance lika intressant som det vore att arrangera ett Idol för tondöva. Danstävlingsmomentet i Let's Dance påminner snarare om sångmomentet i Singing Bee. Detta handlar om ett program som går ut på att (mer eller mindre) kända människor FÖRSÖKER dansa. Jag tycker att Kitty lyckas skapa den underhållningen. Och eftersom jusryn inte har någon professionell funktion i tävlingen sköter de sin funktion i underhållningskonceptet, dvs att vara dumma och dryga istället. Fyller ingen viktig samhällsfunktion, men skapar i alla fall rubriker i kvällspressen. That's showbiz folks!

En annan som inte heller tycks ha förstått hur showbiz funkar är Kim Fransson i programmet Made in Sweden. I ett av de första programmen fick han träffa Desmond Child som skrivit låtar till Kiss, Bon Jovi m fl. Desmond dissade Kims text eftersom den eftersom den varken var "cool" eller handlade om något som någon engelskspråkig skulle förstå. Kim menade att texten visst var bra varpå Desmond förklarade sin meitlista och att han faktiskt, till skillnad från Kim, kunde prata engelska. Om vi bortser från gnisslet som kom sig av kulturskillnader var det ju faktiskt så att Desmond hade rätt. Det var en sunkig text. Att Kim faktiskt inte pratar särskilt bra engelska är också sant. När Kim vägrar ta erkänna att det skulle kunna vara något fel fick jag en otäck flashback från ett flitigt sett YouTube-klipp från Idol-audition turnén där en tjej med hemsk röst bemöter juryns kritik med "Ni kan inte mena allvar. Jag sjunger visst bra!". Tycker att Desmond var oerhört diplomatisk och ödmjuk. För att vara amerikan. ;-) När Kim sedan började mumlat något osakligt tugg om "en läspande fet amerikansk hamburgare" blev det riktigt patetiskt. Don't quit your day job Kim!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0