Ett steg i taget, men åt vilket håll?
På väg hem från Jönköping och första träffen om mitt doktorerande på Internationella Handelshögskolan (IHH) där. Har träffat potentiella handledare och partners i ett möjligt forskningsprojekt som vi ska försöka få fart på. Känns spännande och kul. Är dock en lång process innan alla bitar med finansiering är på plats. Och när väl det är klart kommer det ju att ta ett bra tag att göra själva processen. Nu är jag i alla fall antagen som doktorand. Ett steg på vägen.
Läste precis Annika Marklunds kolumn i Aftonbladet. "Välkommen till en värld där du aldrig räcker till" är rubriken och det handlar om modellindustrin. Hur unga tjejer känner att de inte räcker till. Funderar lite och tänker att "vem gör det då?". Och vem är det som bestämmer när man räcker till? Huruvida man räcker till beror ju på vad och vems referensram man mäter. Jag har människor kring mig som jag ser upp till och som jag tycker är fantastiska utifrån mitt sätt att se det, men som mäter sig själva utifrån en annan måttstock och då inte känner att de räcker till. Och även om man mäter med min måttstock, så finns det alltid utrymme för förbättringar. Dessutom är det ju inte mig de ska göra lyckliga, utan sig själva.
Någon har sagt att det inte är målet i sig som är viktigt, utan resan dit. För mig handlar det inte om att räcka till utan om att bestämma sig för vad man tycker är viktigt, att göra sitt bästa och att det räcker för att man ska "räcka till". Känner direkt att det kommer att vara svårt att "räcka till" under det kommande forskningsprojektet.
Det här med att "räcka till" är lite som det här med förändring. Det är först när man inser att förändring är det normala tillståndet och att det inte finns något slutligt mål att "kommer fram" som man kan få en balanserad tillvaro. Anders på IHH tipsade om en rolig artikel i Ny Teknik där det finns olika metoder för att stoppa gnäll. En Bengt Sahlberg i Götene har skickat in ett "gråstens-bingo" som kan användas för kasta ljus på förändringsfientliga tankar.
Nåväl, det är som med allt annat. Det fins inga perfekta lösningar, men jag har många gånger förvånats över hur långt man kan komma med ett positivt, konstruktivt och kreativt sinne.
Läste precis Annika Marklunds kolumn i Aftonbladet. "Välkommen till en värld där du aldrig räcker till" är rubriken och det handlar om modellindustrin. Hur unga tjejer känner att de inte räcker till. Funderar lite och tänker att "vem gör det då?". Och vem är det som bestämmer när man räcker till? Huruvida man räcker till beror ju på vad och vems referensram man mäter. Jag har människor kring mig som jag ser upp till och som jag tycker är fantastiska utifrån mitt sätt att se det, men som mäter sig själva utifrån en annan måttstock och då inte känner att de räcker till. Och även om man mäter med min måttstock, så finns det alltid utrymme för förbättringar. Dessutom är det ju inte mig de ska göra lyckliga, utan sig själva.
Någon har sagt att det inte är målet i sig som är viktigt, utan resan dit. För mig handlar det inte om att räcka till utan om att bestämma sig för vad man tycker är viktigt, att göra sitt bästa och att det räcker för att man ska "räcka till". Känner direkt att det kommer att vara svårt att "räcka till" under det kommande forskningsprojektet.
Det här med att "räcka till" är lite som det här med förändring. Det är först när man inser att förändring är det normala tillståndet och att det inte finns något slutligt mål att "kommer fram" som man kan få en balanserad tillvaro. Anders på IHH tipsade om en rolig artikel i Ny Teknik där det finns olika metoder för att stoppa gnäll. En Bengt Sahlberg i Götene har skickat in ett "gråstens-bingo" som kan användas för kasta ljus på förändringsfientliga tankar.
Nåväl, det är som med allt annat. Det fins inga perfekta lösningar, men jag har många gånger förvånats över hur långt man kan komma med ett positivt, konstruktivt och kreativt sinne.
Vilodag? Jasså? Jaha? Hurdå?
Vi har haft vad arbetsgivarna kallar en "arbetstagarjul". Med uttag på sex semester- eller kompdagar har man kunnat vara ledig sedan den 20 december fram till idag. Men nu har den stora jobbångesten fångat Sverige! Jag ser den överallt i mina vänners stausfält på Facebook och MSN.
Någon "förbereder sig mentalt för arbete imorgon!"
Någon annan "vill inte börja jobba i morgon...nä."
Andra "vill att dagen ska gå långsamt."
Jag kan ju inte säga att jag direkt haft det problemet den här julen. Idag har varit ytterligare en helgdag då jag suttit på jobbet och pysslat med sådant som jag känner att jag är hopplöst efter med. Trettondagsafton gick åt till möten och trettondagen har gått åt till att beta av lite av det som jag borde ha gjort under de gångna veckorna när det blev möten istället.
Det finns säkert många som tycker att jag är helt galen, men när man är i ett så här "chokat" tillstånd finns det faktiskt inget som känns bättre än att i lugn och ro få skapa lite ordning och jobba ifatt. På kort sikt känns det faktiskt bättre än att ha vilat ut. Problemet är ju när det blir en långsiktig strategi att jobba ifatt på lediga dagar. Just nu finns dock inget att välja på. En stor fördel med att ha jobbat större delen av helgerna är att jag inte behöver känna någon ångest inför att börja jobba i morgon. Jag kan istället luta mig tillbaka i soffan pch konstatera att det snart är sommar.;-)
Tänker också på att det här med arbetsmiljö inte bara handlar om arbetstider. Kommer ihåg när vi härom sommaren satt och arbetade i restaurangen på Mariott Hotell vid Time Square i New York. Bra utsikt och en trevlig miljö gjorde att vi fick en hel del gjort.
Det här årsskiftet har det dock varit trögt med produktiviteten. Jag levererar, men allt har gått trögt och inte så utan ansträngning som det kan vara ibland. Så nu funderar jag lite på vart jag ska ta vägen för att hitta mitt flow igen. Man kan ju alltid drömma om en Japaninsprierad vistelse på Yasuragi, afternoon tea och middag på Wreta Gästgiveri, en hälsovecka på Viimsi Spa utanför Tallinn eller kanske en spa-eftermiddag på Sturebadet? Jämfört med hur andra har det i världen just nu kan man ju faktiskt känna sig rätt lyckligt lottad som har tid att drömma om dessa möjligheter till avkoppling.
Jag har det rätt bra ändå!
Någon "förbereder sig mentalt för arbete imorgon!"
Någon annan "vill inte börja jobba i morgon...nä."
Andra "vill att dagen ska gå långsamt."
Jag kan ju inte säga att jag direkt haft det problemet den här julen. Idag har varit ytterligare en helgdag då jag suttit på jobbet och pysslat med sådant som jag känner att jag är hopplöst efter med. Trettondagsafton gick åt till möten och trettondagen har gått åt till att beta av lite av det som jag borde ha gjort under de gångna veckorna när det blev möten istället.
Det finns säkert många som tycker att jag är helt galen, men när man är i ett så här "chokat" tillstånd finns det faktiskt inget som känns bättre än att i lugn och ro få skapa lite ordning och jobba ifatt. På kort sikt känns det faktiskt bättre än att ha vilat ut. Problemet är ju när det blir en långsiktig strategi att jobba ifatt på lediga dagar. Just nu finns dock inget att välja på. En stor fördel med att ha jobbat större delen av helgerna är att jag inte behöver känna någon ångest inför att börja jobba i morgon. Jag kan istället luta mig tillbaka i soffan pch konstatera att det snart är sommar.;-)
Tänker också på att det här med arbetsmiljö inte bara handlar om arbetstider. Kommer ihåg när vi härom sommaren satt och arbetade i restaurangen på Mariott Hotell vid Time Square i New York. Bra utsikt och en trevlig miljö gjorde att vi fick en hel del gjort.
Det här årsskiftet har det dock varit trögt med produktiviteten. Jag levererar, men allt har gått trögt och inte så utan ansträngning som det kan vara ibland. Så nu funderar jag lite på vart jag ska ta vägen för att hitta mitt flow igen. Man kan ju alltid drömma om en Japaninsprierad vistelse på Yasuragi, afternoon tea och middag på Wreta Gästgiveri, en hälsovecka på Viimsi Spa utanför Tallinn eller kanske en spa-eftermiddag på Sturebadet? Jämfört med hur andra har det i världen just nu kan man ju faktiskt känna sig rätt lyckligt lottad som har tid att drömma om dessa möjligheter till avkoppling.
Jag har det rätt bra ändå!
Nytt år och nygamla puckar
Hoppas att det blivit en bra start på 2009!
Själv firade jag in det nya året på en fest i Gävles gamla börshus. Trots att festen gick i 1920-talsstil blev den relativ opretentiös och trevlig. Kul folk och trvelig stämning. Vad mer kan man önska?
Dessvärre är det ju inte på alla ställen i världen stämningen är harmonisk. Jag förstår att det inte vore så kul att bo i Strängnäs i fall det började dimpa ner raketer från Åkers Styckebruk med jämna mellanrum. Kan tänka mig att en del av mig skulle känna för att spränga hela samhället i luften och göra parkeringsplats där. MEN, för mig skulle det förhoppningsvis även i ett sånt läge framstå som självklart att ett sådant försök bara skulle resultera i mer våld och att detta våld skulle bli ännu mer oförutsägbart.
Så vad sysslar Israelerna med? Vad är det för fel på dem? Och varför ger de sig på civila? Kan bara konstatera att Guds (oavsett vilket namn man vill kalla henne/honom för) vägar är outgrundliga. Om det nu mot förmodan finns något gudalikt, har jag svårt att tro att detta skulle vara dennes plan mellanöstern. En sak är säker. Oavsett hur noga Israel är att utplåna Gazaremsan och Västbanken, så kommer våldet att drabbar dem att tillta i styrka och möta mer förståelse i världen. Dessvärre misstänker jag att de struntar i det.
Om man försöker se till den lite mindre världen, den som jag lever i, så har året börjat i ordningsskapandets tecken. Hade en heldag med Jesper idag om den svenska versionen av vår bok och vårt samarbete med det danska lärstilcentret på Aarhus Handelshögskola. I morgon är det styrelsemöte på jobbet. På torsdag ska jag till Internationella Handelshögskolan i Jönköping för att diskutera handledning av mina doktorandstudier. Trots att finansieringen ännu inte är ihopsydd känns det som att saker och ting börjar ramla på plats. Men osvuret är bäst.
Trots att förutsättningarna för klimatförändringar, krig, världsekonomin och annat känns lite skakiga håller jag tummarna för ett bra 2009!
Själv firade jag in det nya året på en fest i Gävles gamla börshus. Trots att festen gick i 1920-talsstil blev den relativ opretentiös och trevlig. Kul folk och trvelig stämning. Vad mer kan man önska?
Dessvärre är det ju inte på alla ställen i världen stämningen är harmonisk. Jag förstår att det inte vore så kul att bo i Strängnäs i fall det började dimpa ner raketer från Åkers Styckebruk med jämna mellanrum. Kan tänka mig att en del av mig skulle känna för att spränga hela samhället i luften och göra parkeringsplats där. MEN, för mig skulle det förhoppningsvis även i ett sånt läge framstå som självklart att ett sådant försök bara skulle resultera i mer våld och att detta våld skulle bli ännu mer oförutsägbart.
Så vad sysslar Israelerna med? Vad är det för fel på dem? Och varför ger de sig på civila? Kan bara konstatera att Guds (oavsett vilket namn man vill kalla henne/honom för) vägar är outgrundliga. Om det nu mot förmodan finns något gudalikt, har jag svårt att tro att detta skulle vara dennes plan mellanöstern. En sak är säker. Oavsett hur noga Israel är att utplåna Gazaremsan och Västbanken, så kommer våldet att drabbar dem att tillta i styrka och möta mer förståelse i världen. Dessvärre misstänker jag att de struntar i det.
Om man försöker se till den lite mindre världen, den som jag lever i, så har året börjat i ordningsskapandets tecken. Hade en heldag med Jesper idag om den svenska versionen av vår bok och vårt samarbete med det danska lärstilcentret på Aarhus Handelshögskola. I morgon är det styrelsemöte på jobbet. På torsdag ska jag till Internationella Handelshögskolan i Jönköping för att diskutera handledning av mina doktorandstudier. Trots att finansieringen ännu inte är ihopsydd känns det som att saker och ting börjar ramla på plats. Men osvuret är bäst.
Trots att förutsättningarna för klimatförändringar, krig, världsekonomin och annat känns lite skakiga håller jag tummarna för ett bra 2009!
Tillbaka till verkligheten
Så var julen förbi och jag sitter på kontoret igen för att förbereda morgondagens möten. För en gångs skull känns det som attdet blev en rätt lagom blandning av det mesta.
- Inte för mycket julmat. En lätt överdos på julafton följdes av några dagar med smärre återställare. (Av julmat altså. :-))
- En dos med livemusik. Vi gjorde en spelning för 700 upprymda Strängnäsbor på juldagen. Till skillnad från förra året då det var ett mindre sjöslag på scenen och några överförfriskade herrar, som hade med egen vodka, tyckte att de såg mycket bättre ut om de fick vara på scenen och dansa. I år var det några och mindre förfriskade tjejer som försökte äntra scenen. (Några av dem bad om lov innan de försynt ställde sig på scenkanten för att inte vara i vägen.) Ett mycket trevligare problem...
- Lite social balans i form av att träffa vänner som jag har svårt att synka kalendern med under terminerna.
- Tack vare en bra disposition mellan vanliga helgdagar och extra röda dagar fick jag också möjlighet att sova ut ordentligt.
På det hela taget helt lysande.
Men nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Sitter och påtar med en introduktionsutbildning till morgondagens möte. Får jag några sådana här dagar då jag kan vara kreativ istället för att släcka oväntade småbränder kan det finnas hopp för ett bra 2009!
Önskar alla ett gott slut på 2008 först!
- Inte för mycket julmat. En lätt överdos på julafton följdes av några dagar med smärre återställare. (Av julmat altså. :-))
- En dos med livemusik. Vi gjorde en spelning för 700 upprymda Strängnäsbor på juldagen. Till skillnad från förra året då det var ett mindre sjöslag på scenen och några överförfriskade herrar, som hade med egen vodka, tyckte att de såg mycket bättre ut om de fick vara på scenen och dansa. I år var det några och mindre förfriskade tjejer som försökte äntra scenen. (Några av dem bad om lov innan de försynt ställde sig på scenkanten för att inte vara i vägen.) Ett mycket trevligare problem...
- Lite social balans i form av att träffa vänner som jag har svårt att synka kalendern med under terminerna.
- Tack vare en bra disposition mellan vanliga helgdagar och extra röda dagar fick jag också möjlighet att sova ut ordentligt.
På det hela taget helt lysande.
Men nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Sitter och påtar med en introduktionsutbildning till morgondagens möte. Får jag några sådana här dagar då jag kan vara kreativ istället för att släcka oväntade småbränder kan det finnas hopp för ett bra 2009!
Önskar alla ett gott slut på 2008 först!
Julstämning?
Så sitter man då pa väg hem från sista arbetsdagen innan jul.
Jag passade på att skicka ut mina julhälsningar via e-post idag. Det är spännande att se vilka som utnyttjat klämdagarna och som man därför får automatiska svar från.
"I am on holiday 20.12.08-4.1.09 (both days included)."
"Tack för ditt brev! Jag är ledig och är tillbaka måndagen den 29 december."
"Jag är jul och nyårs ledig och är på plats nästa år igen."
osv. (Ni har sett dem.)
Någon av mina ryska kollegor påpekar att de börjar fest senare än vi, men håller på att festa längre.
Den som aldrig förnekar sig när det gäller att arbeta är den amerikanske lärstilsprofessorn Rita Dunn. En halvtimme efter min julhälsning skickats får jag ett brev på en A4-sida med en personlig julhälsning tillbaka. Hon berättar om sin makes 82-årsdag, ber mig hälsa till övriga på vårt lärstilscenter och bjuder hem oss till nästa sommar. Och då är kl 05.30 i New York. Hoppas att det finns så mycket krut kvar i mig när jag snart ska fylla 80 år!
Ken och Rita Dunn tillsammans med Jesper, Catarina och jag själv. (New York 2007)
På vägen hem kryllar stan av hugade julklappsspekulanter och man kan fåga sig vart den ekonomiska krisen tog vägen. På tunnelbanan sitter en "white trash dam" och förfasar sig över alla invandrare som vi "svenskar" ska försörja. Hon tycker att det kan man ju faktiskt få säga eftersom det JU är så ALLA tycker. Jag undrar om hon haft ett arbete någon gång och funderar i mitt stilla sinne på om jag vill att mina skattepengar ska gå till att försörja henne eller de som kommer som flyktingar från andra länder. Det är klart att det finns människor som utnytjar systemet och det ska naturligtvis motverkas, men med tanke på att ingen kan vara säker på när de behöver utnyttja system tycker jag nog att man får se gränslöst på den solidaritet man visar. Det är ju ändå jul....
Tåget till Strängnäs är proppfullt och jag får sitta ute vid dörren, men det funkar ju det också. Det är ju ändå jul....
Ni har säkert sett den här, men jag skriver in länken i alla fall.
http://www.brockman.nu/blogg/?p=1342
Det är ju ändå jul....
God Jul!
Jag passade på att skicka ut mina julhälsningar via e-post idag. Det är spännande att se vilka som utnyttjat klämdagarna och som man därför får automatiska svar från.
"I am on holiday 20.12.08-4.1.09 (both days included)."
"Tack för ditt brev! Jag är ledig och är tillbaka måndagen den 29 december."
"Jag är jul och nyårs ledig och är på plats nästa år igen."
osv. (Ni har sett dem.)
Någon av mina ryska kollegor påpekar att de börjar fest senare än vi, men håller på att festa längre.
Den som aldrig förnekar sig när det gäller att arbeta är den amerikanske lärstilsprofessorn Rita Dunn. En halvtimme efter min julhälsning skickats får jag ett brev på en A4-sida med en personlig julhälsning tillbaka. Hon berättar om sin makes 82-årsdag, ber mig hälsa till övriga på vårt lärstilscenter och bjuder hem oss till nästa sommar. Och då är kl 05.30 i New York. Hoppas att det finns så mycket krut kvar i mig när jag snart ska fylla 80 år!
Ken och Rita Dunn tillsammans med Jesper, Catarina och jag själv. (New York 2007)
På vägen hem kryllar stan av hugade julklappsspekulanter och man kan fåga sig vart den ekonomiska krisen tog vägen. På tunnelbanan sitter en "white trash dam" och förfasar sig över alla invandrare som vi "svenskar" ska försörja. Hon tycker att det kan man ju faktiskt få säga eftersom det JU är så ALLA tycker. Jag undrar om hon haft ett arbete någon gång och funderar i mitt stilla sinne på om jag vill att mina skattepengar ska gå till att försörja henne eller de som kommer som flyktingar från andra länder. Det är klart att det finns människor som utnytjar systemet och det ska naturligtvis motverkas, men med tanke på att ingen kan vara säker på när de behöver utnyttja system tycker jag nog att man får se gränslöst på den solidaritet man visar. Det är ju ändå jul....
Tåget till Strängnäs är proppfullt och jag får sitta ute vid dörren, men det funkar ju det också. Det är ju ändå jul....
Ni har säkert sett den här, men jag skriver in länken i alla fall.
http://www.brockman.nu/blogg/?p=1342
Det är ju ändå jul....
God Jul!
Dansbandskampen - been there, done that... (eller kanske inte i alla fall)
Tittade en stund på finalen av Dansbandskampen igår. Lite kan man ju som infödd Strängnäsbo glädjas åt en viss utveckling av staden. Svenska Hem Arena, som det numera heter, ligger i samma område som för 25 år sedan inrymde ett av landets största mentalsjukhus. Anläggningen har efter ett par år som tipshall gått via att vara samankomsthall för 3000 jehovas vittnen under sommarhalvåret till att nu en rad lördagar inrymma 4-5000 dansbandsfreaks. Det är ju ingen U2-konsert det handlar om, men med tanke på tidigare steg i utvecklingen får väl det hela betraktas som en utveckling i rätt riktning.
Nåväl, när jag sitter där och tittar kan jag inte låta bli att känna mig gammal. Det talas om att dansbands-Sverige har utvecklats, men jag tycker att det hela känns ganska bekant från när jag själv spelade i dansband 1986-1989. Kommer ihåg när vi spelade 5-6 kvällar i rad kl 22-03 på en krog i Mariehamn. Det var på sommaren och man kom inte levande därifrån om man inte spelade Hep Stars gamla klassiker "Cadillac" årminstone 5-6 gånger per kväll. En kväll på Flamenco i Köping var det ett par som inte hann gå hem innan de kände att de behövde "idka umgänge" och passade på på dansgolvet. En annan kväll fick vi sällskap på scenen av en kvinna som inte ville släppa oss eftersom hennes man hade blivit berusad och sådana kvälla brukade sluta med att hon fick stryk.
Visserligen sätter Dansbandskampen ett lite mer glamoröst TV-skimmer över branschen, men något säger mig att banden funkar ungefär på samma sätt som si publik. Jag log igenkännande många gånger när jag såg TV-serien "Leende guldbruna ögon" som handlar om invandrardansbandet vars sångare Lennart menar att riktig dansbandsmusik handlar om att "vrida ur sitt hjärta som en wettexduk". Alexander Skarsgård, som spelar dansbandet Boogey Knights sångare, hör Lennarts beskriving och replikerar:
"Du grabben, vi har spelat tillsammans i 12 år och jag måste tyvärr säga att du inte har en aning om vad du pratar om. Dansband det är; trång turnébuss, kall korv med mos från en mack på E18 och att ligga med trebarnsmorsor från Fruängen. Där har du dansbandslivet. Och feta pengar. Varför tror du Vikingarna höll på i alla år?"
Fast vi var nog mer som Lennarts. Lite gulligt naiva sådär. Lyssnade gärna på alla historier, men vågade inte ta ut svängarna fullt ut själva. (Och jo, bilden är på riktigt. Det är jag som står i mitten. Året 1988 har jag för mig) :-)
Se klippet från Leende Guldbruna Ögon på SVTs hemsida.
Nåväl, när jag sitter där och tittar kan jag inte låta bli att känna mig gammal. Det talas om att dansbands-Sverige har utvecklats, men jag tycker att det hela känns ganska bekant från när jag själv spelade i dansband 1986-1989. Kommer ihåg när vi spelade 5-6 kvällar i rad kl 22-03 på en krog i Mariehamn. Det var på sommaren och man kom inte levande därifrån om man inte spelade Hep Stars gamla klassiker "Cadillac" årminstone 5-6 gånger per kväll. En kväll på Flamenco i Köping var det ett par som inte hann gå hem innan de kände att de behövde "idka umgänge" och passade på på dansgolvet. En annan kväll fick vi sällskap på scenen av en kvinna som inte ville släppa oss eftersom hennes man hade blivit berusad och sådana kvälla brukade sluta med att hon fick stryk.
Visserligen sätter Dansbandskampen ett lite mer glamoröst TV-skimmer över branschen, men något säger mig att banden funkar ungefär på samma sätt som si publik. Jag log igenkännande många gånger när jag såg TV-serien "Leende guldbruna ögon" som handlar om invandrardansbandet vars sångare Lennart menar att riktig dansbandsmusik handlar om att "vrida ur sitt hjärta som en wettexduk". Alexander Skarsgård, som spelar dansbandet Boogey Knights sångare, hör Lennarts beskriving och replikerar:
"Du grabben, vi har spelat tillsammans i 12 år och jag måste tyvärr säga att du inte har en aning om vad du pratar om. Dansband det är; trång turnébuss, kall korv med mos från en mack på E18 och att ligga med trebarnsmorsor från Fruängen. Där har du dansbandslivet. Och feta pengar. Varför tror du Vikingarna höll på i alla år?"
Fast vi var nog mer som Lennarts. Lite gulligt naiva sådär. Lyssnade gärna på alla historier, men vågade inte ta ut svängarna fullt ut själva. (Och jo, bilden är på riktigt. Det är jag som står i mitten. Året 1988 har jag för mig) :-)
Se klippet från Leende Guldbruna Ögon på SVTs hemsida.
... det kunde ha blivit lite träning...
Ännu en hektiskt dag. Långt och tungt möte på förmiddagen som avslutades med en trevlig lunch i Kista.
Eftermiddag på kontoret som avslutades med att jag slog en signal för att kola med min bank vad jag har för ränta på lånen. Efter att ha startat som nummer 34 i telefonkön kom jag till slut fram till SEBs bolåneavdelning. Jag lämnade mitt personnummer och sa at jag ville veta vad jag hade för ränta och vad som gick att göra åt den. Jag fick reda på att min ränta skulle sänkas från och med i morgon, men att de kunde ge mig en ännu bättre ränta som gör att jag sparar ytterligare 500 spänn i månaden. Tänk om jag inte hade ringt... Tänker på de som inte är aktiva i sina bankkontakter...
På vägen hem gick jag in och skaffade mig ett nytt mobilabonnemang som ersättning för mitt uppsagda fasta abonemang. Lyckades få 076 - 77 och sedan mitt gamla hemnummer (utan riktnummer). Så nu vet ni som kan det hur ni får tag på mig.
Sedan begav jag mig hemåt med ambitionen att börja utnyttja mitt gymkort. Packade en påse med träningskläder, plockade ut mitt bankkort, körkort och det jag trodde var träningskortet ur plånboken och och begav mig till gymmet. Väl framme försöker jag dra kortet i läsaren vid entén, men det fungerar inte. Efter ett par försök till kan jag konstatera att jag lyckats ta fel kort med mig. Det kan inte bli rätt jämt. (Eller som det heter på ren svenska: Vilken looser man är.)
Snopen får jag göra reträtt till lägenheten och väljer att ta en tupplur i soffan inför kvällens telefonmöte kl 21. Känner mig jätteseg inför mötet, men när vi väl är igång går det bra.
Eftermiddag på kontoret som avslutades med att jag slog en signal för att kola med min bank vad jag har för ränta på lånen. Efter att ha startat som nummer 34 i telefonkön kom jag till slut fram till SEBs bolåneavdelning. Jag lämnade mitt personnummer och sa at jag ville veta vad jag hade för ränta och vad som gick att göra åt den. Jag fick reda på att min ränta skulle sänkas från och med i morgon, men att de kunde ge mig en ännu bättre ränta som gör att jag sparar ytterligare 500 spänn i månaden. Tänk om jag inte hade ringt... Tänker på de som inte är aktiva i sina bankkontakter...
På vägen hem gick jag in och skaffade mig ett nytt mobilabonnemang som ersättning för mitt uppsagda fasta abonemang. Lyckades få 076 - 77 och sedan mitt gamla hemnummer (utan riktnummer). Så nu vet ni som kan det hur ni får tag på mig.
Sedan begav jag mig hemåt med ambitionen att börja utnyttja mitt gymkort. Packade en påse med träningskläder, plockade ut mitt bankkort, körkort och det jag trodde var träningskortet ur plånboken och och begav mig till gymmet. Väl framme försöker jag dra kortet i läsaren vid entén, men det fungerar inte. Efter ett par försök till kan jag konstatera att jag lyckats ta fel kort med mig. Det kan inte bli rätt jämt. (Eller som det heter på ren svenska: Vilken looser man är.)
Snopen får jag göra reträtt till lägenheten och väljer att ta en tupplur i soffan inför kvällens telefonmöte kl 21. Känner mig jätteseg inför mötet, men när vi väl är igång går det bra.
Återhämtning
Helt utslagen efter en veckas resande. Lördagen tillbringades sovandes och tittandes på TV i soffan. Jag var helt väck! Antingen börjar jag bli gammal och trött eller också är det en längre tids hårt kör som börjar ta ut sin rätt. Känns lite som att jag nu gett upp det där med att försöka komma upp till ytan och hämta luft och istället simmar unde ytan räknar med att syret räcker ända in till kaklet (juluppehållet).
Söndagen tillbaka till Stockholm. Lite jobb och en trevlig matstund med en klok vän. Ibland behöver man få lite vettig feedback för att funderingarna ska komma i rätt riktning igen. Blir lite som en snorkel som plockar upp luft från ytan och ger ny energi.
Nu står en ny viktig vecka för dörren. Mycket spännande, men nu ska det bli skönt att vara lite ledig snart.
Söndagen tillbaka till Stockholm. Lite jobb och en trevlig matstund med en klok vän. Ibland behöver man få lite vettig feedback för att funderingarna ska komma i rätt riktning igen. Blir lite som en snorkel som plockar upp luft från ytan och ger ny energi.
Nu står en ny viktig vecka för dörren. Mycket spännande, men nu ska det bli skönt att vara lite ledig snart.
God Jul från Riksbanken!
Det är dåliga tider och det går trögt lite överallt.
Hade så smått börjat misströsta, dras med i klagokören och överväga att låsa min ränta. Men så sänker Riksbanken styrräntan och vips är min rörliga ränta 2,5% lägre än när jag i somras köpte min övernattningslägenhet. "Sweet!" som en kollega skulle ha uttryckt det. Det kanske blir en god jul trots allt.
I övrigt rullar allt på! Det blev en bra dag även i Sundsvall och jag sitter just på tåget mot Stockholm där vi kommer att ha den avslutande dagen med flest deltagare. Ska bli kul!
För att följa upp mina något förhastade löften från i tisdags kommer här en statusrapport:
Hade så smått börjat misströsta, dras med i klagokören och överväga att låsa min ränta. Men så sänker Riksbanken styrräntan och vips är min rörliga ränta 2,5% lägre än när jag i somras köpte min övernattningslägenhet. "Sweet!" som en kollega skulle ha uttryckt det. Det kanske blir en god jul trots allt.
I övrigt rullar allt på! Det blev en bra dag även i Sundsvall och jag sitter just på tåget mot Stockholm där vi kommer att ha den avslutande dagen med flest deltagare. Ska bli kul!
För att följa upp mina något förhastade löften från i tisdags kommer här en statusrapport:
1. Jag ska blogga minst en gång i veckan. Här har jag överlevererat den här veckan.
2. Jag ska utnyttja mitt gymkort minst en gång i veckan. Har inte haft en chans...än.
3. Jag ska äta godis max en gång i veckan. Funkar så här långt. Det blir lördagsgodis den här veckan.
4. Jag ska sluta äta chips och annat snacks. Funkar så här långt.
5. Jag ska se till att köksbänken i min övernattningslägenhet är på plats senast efter trettonhelgen. Har idag beställt gashäll och inbyggnadsugn som kommer att levereras och installeras veckan efter trettonhelgen, så nu MÅSTE jag hålla detta löfte.
So far so good!
Om revisorer, korvgubbar och framtiden
Ny dag och samma program som igår, fast dagen till ära i Göteborg.
Patric från Grant Thornton berättar om hur reformen med slopad revisionsplikt kommer att påverka de traditionella revisionsbyråerna. På hans kontor har redovisningstjänsterna ökat och han tror att de kommer att öka ännu mer i framtiden. Någon frågar sig om det verkligen kan kallas revisionsbyrå när de utföra så många olika tjänster.
Jag drar mig till minnes om hur jag när jag var barn på 70-talet såg "bensingubbarna" som fyllde på bensin och putsade bilarnas vindrutor. Vem hade trott att de som jobbar på bensinmackarna en dag också skulle sköta "korvgubbarnas" jobb och dessutom i många fall vara kvinnor? Många av dagens bensinmackar utgör ju en kombination av snabbköp, bageri, snabbmatsrestaurang och post. Jo just det, man kan tanka bilen också!
Samtidigt har vi sett hur fler och fler tjänstemän, med hjälp av ordbehandlingsprogram, också utför sekreterarens arbete. Tänk vad spännande det vore att se 20-25 år in i framtiden! Vad kommer olika yrken då ha för arbetsuppgifter? Kommer kvarterspoliserna också kunna fungera som turistguider? Kan spärrvakterna i SLs tunnelbana använda sin dötid till att fungera som callcenterpersonal istället för att sitta och lösa korsord? Kommer lärare bli kompetenscoacher som utför ett arbete som är en hybrid mellan det lärare gör idag, det de norska karriärvägledarna gör och det bibliotekarier gör? Vem vet?
En bra dag på det hela taget. Nu bär det av till Sundsvall!
Patric från Grant Thornton berättar om hur reformen med slopad revisionsplikt kommer att påverka de traditionella revisionsbyråerna. På hans kontor har redovisningstjänsterna ökat och han tror att de kommer att öka ännu mer i framtiden. Någon frågar sig om det verkligen kan kallas revisionsbyrå när de utföra så många olika tjänster.
Jag drar mig till minnes om hur jag när jag var barn på 70-talet såg "bensingubbarna" som fyllde på bensin och putsade bilarnas vindrutor. Vem hade trott att de som jobbar på bensinmackarna en dag också skulle sköta "korvgubbarnas" jobb och dessutom i många fall vara kvinnor? Många av dagens bensinmackar utgör ju en kombination av snabbköp, bageri, snabbmatsrestaurang och post. Jo just det, man kan tanka bilen också!
Samtidigt har vi sett hur fler och fler tjänstemän, med hjälp av ordbehandlingsprogram, också utför sekreterarens arbete. Tänk vad spännande det vore att se 20-25 år in i framtiden! Vad kommer olika yrken då ha för arbetsuppgifter? Kommer kvarterspoliserna också kunna fungera som turistguider? Kan spärrvakterna i SLs tunnelbana använda sin dötid till att fungera som callcenterpersonal istället för att sitta och lösa korsord? Kommer lärare bli kompetenscoacher som utför ett arbete som är en hybrid mellan det lärare gör idag, det de norska karriärvägledarna gör och det bibliotekarier gör? Vem vet?
En bra dag på det hela taget. Nu bär det av till Sundsvall!
Vem inspirerar dig?
OK, så då var vi tillbaka i lunken igen. Ett nytt "akademiskt" år har startat och vi som delar in livet i terminer har börjat fundera på vilka stordåd vi ska uträtta det här läsåret. Oftast blir det ju dock i huvudsak "business as usual". Man kämpar på...
Men ibland kan jag börja fundera på "hur hamnade jag här"? Från ekonomisk linje på gymnasiet blev jag reservofficer i det militära, arbetade som fritidsledare och jeansförsäljare, började studera, blev civilekonom och senare lärare i ekonomiska ämnen, började arrangera internationella samarbeten och sedan började arbeta med Företagargymnasiet, Handelsgymnasiet, Företagsamhet i Yrket, ryska skolnätverk och allt som jag har haft förmånen att göra sedan jag började arbeta på Stiftelsen Företagsam. När jag går tillbaka och tänker på hur det kom sig att jag valde just den vägen kan jag konstatera att det beror på en rad, ibland rätt banala, tillfälligheter.
- Vad hade hänt om min chef på jeansavdelning i Åkers Styckebruk inte hade tipsat mig om den utbildning som blev mina första tre terminer på Stockholms Universitet?
- Vad hade hänt om jag inte hade gått på intervjun på Stockholms Universitet och blivit inspirerad att läsa till gymnasielärare?
- Vad hade hänt om jag inte hade åkt på studiebesök på Europaskolan i Strängnäs och skolans rektor fått mig att bli ekonomilärare där?
- Vad hade hänt om jag inte hade sprungit ihop med kommunalrådet i Strängnäs när hon letade efter någon som kunde åka med till Lettland och prata om entreprenörskap i skolan helgen efter?
- Vad hade hänt om jag inte hade pratat om Lettlandprojektet med Bo här på Stiftelsen Företagsam som tyckte att vi skulle göra ett större projekt tillsammans?
...och vad hade hänt om jag inte inspirerats av en kollega att börja skriva den här bloggen?
Visst! Jag hade säkert mött en framtid jag hade trivts med ändå i Finspång, Boston, London, Vladivostok, Stavanger eller på något annat mer eller mindre glamoröst ställe. Men det som slår mig är att de alltid har varit någon person som har varit inblandad och medvetet eller omedvetet puffat mig i den riktning som jag tagit. Jag tror att vi alla inspireras av en massa människor som vi aldrig har tänkt på att tacka och som därför aldrig får veta det. Vem har varit med om att förändra ditt liv utan att veta om det?
Ni har säkert sett Radiotjänst nya TV-reklam där de istället för att hota de orter som står i tur för TV-pejling skickar ut en kör som sjunger en tack-sång för personer som betalar sin TV-avgift. På samma sätt skulle jag vilja starta en "YOU inspire ME-kampanj" och uppmana alla som känner att de inspirerats av någon att tala om det för dem. Kopiera bilden här ovan och klistrar in den i ett mejl som du skickar det till dem som du känner att du har blivit inspirerad av. Kanske känner du att alla du möter inspirerar dig och gör en knapp av bilden som du bär stolt på jackan?
Personligen vill jag börjar här och nu med ett stort TACK till till familj, vänner, bandkompisar, arbetskamrater, chefer, domprostar, busschaufförer och andra ytligt bekanta som inspirerar mig på olika sätt! Nu vet ni!
Nystart på mats.blogg.se
OK, så jag har inte skött mig på ungefär ett halvt år. Men det är aldrig för sent att ändra beteende.
Med start den 18 augusti kommer jag att publicera ett nytt inlägg varannan måndag och hålla på hela läsåret 08/09.
Till dess: TREVLIG SOMMAR!
Mats
